Idag begravde vi en vän som bara blev tio år. Rättare sagt begravde vi askan av henne, vilket känns mycket märkligt. Det känns liksom inte som att det var henne vi begravde utan någonting helt utan betydelse. Ändå känns det. Ändå blir man påmind om henne. Hennes ögon, hennes värme och hennes energi. Sad, sad, sad.
Men nu är hon iallafall på ett bättre ställe, och det känns ju bra. Förstås.
Vild i frid, Chesty.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar