Jag orkar inte mer. Det snöar, snöar och snöar. Jag har inte tillräckligt varma skor och det känns som att mina lungor ska explodera i tusentals delar. De senaste två dagarna har känts som en alldeles för lång bakfylla som bara kan botas med ... nej, som inte kan botas. Jag dör.
I år är det värre än alla jävla år som varit förr. Kanske för att vintern kom alldeles för fort och alldeles för tidigt. Vintern kan komma vid jul och försvinna efter nyår. Jag vill inte ha den. Inte alls. Jag vill inte att mina händer ska frysa sönder, att det ska vara lika jävla mörkt när jag vaknar som när jag går och lägger mig.
Jag vill inte att någon ska kasta snö på mig. Jag kräks på snön. Det enda positiva med att vara sjuk är att jag slipper gå utanför dörren, slipper ge mig ut i det helvete som folk väljer att kalla för "deras vinterland". Jag vill inte halka längre och jag vill FAN inte lyssna på julmusik.
Jag förstår inte ordet "Vårdepression". Hur fan kan man vara deprimerad på våren? Vad är det för snedvriden jävla verklighetsuppfattning? På vilket sätt kan det vara negativt att snön smälter och blommorna börjar krypa upp ur marken? Hur, hur, hur?
Och så kommer de hurtiga jävlarna och säger "Ja, men snart är det vår". Ja. Snart. Med det här jävla klimatet har vi väl vår i maj någon gång. Maj. Det är ett freaking halvår kvar. Snart. Jaja. Jävligt snart.
Jag vill slänga ut allt julpynt, hälla varmt vatten på snön och sitta och picnica i parker. Jag överlever fan inte i snön.
Fortsätter det såhär så emigrerar jag. Fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar