Hej fina människor som inte riktigt vet att denna blogg existerar.
Ikväll har jag varit på middag hos en av mina finaste vänner, Sofia Felding. Hon och hennes andre hälft Mattias flyttar till sin drömstad om mindre än en vecka. Jag beundrar dem så himla mycket. Hur tufft är det inte att bara göra, istället för att prata om något? Så vill jag att mitt liv ska vara. Fyllt av uppfyllda drömmar. Hur bra som helst.
Hur som haver så var det en liten gathering idag för ett preliminärt farväl. Det tycker jag är för himla sorgligt. Men på fredag möts vi upp för att vinka farväl på riktigt, så vi sparar tårar och annat tills dess.
Nu ska jag kolla igenom Superman-texten en extra gång. Man kan ju inte direkt påstå att jag var i mitt esse när den skrevs igår, så jag gissar på att det finns ordentligt scope for improvement. Huh.
Anyhow - vi hörs & ses, and if we don't - what a pity.
:*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar