What a day!

Alltså ... Allvarligt talat.
Idag hade jag på mig mina älskade Converse (och jag har verkligen älskat dem. Det syns.)
En oväntad sprint i parken var allt som behövdes, tydligen, för att mina skor skulle förstöras. Efter en hel lektion i Civics med kommentarer (av mitt lyckligt ovetande jag) om hur det luktade kräk i salen (varpå Bumbi svarade att det förmodligen var Social Science som luktade, vilket ändå lät som en rimlig förklaring) så insåg  jag att mina skor var täckta av bajs. Ja. Bajs. Hundskit. Avföring. B-A-J-S!
Jag såg ingen annan utväg än att slänga skorna i närmsta papperskorg. Lyckligtvis påminde Bumbi mig om att jag hade ett par pumps (killer-versionen) i skåpet. Tjejen som alltid är redo, liksom. De funkade perfa fram tills jag kom in till stan och kunde inkassera ett par nya Converse. Så idag säger vi adjö till de svarta och goddag till de vita. (Med risk för att låta sjukt rasistisk liksom. Typ.)
Utöver det var jag tvungen att tröstshoppa (och Kajsa sympatishoppa) tre tjocktröjor, en nagelfil och två par strumpbyxor. Det är fan ett hårt liv man lever. Suck.

Annars - bra dag. Well done.
:*

Min morgon i bilder.

Åkern jag stod mitt i.  Sjukt virrig tjej.

Buskaget där jag fruktade för att hitta ett lik. Creepy.

Ännu läskigare buskage där jag fruktade för att hitta en hel likhög. Det hade ju varit mindre trevligt.

Slutsats: Jag hatar vellinge.

Vellinge, upp med tändarna.

Idag hade jag, klockan halv åtta gått vilse i Vellinge, stått mitt i en åker, varit i ett buskage (där jag mest av allt fruktade för att hitta en död kropp eller något) och spillt kaffe över hela mina ben. Lyckad morgon.
Jo, det var den ändå. Ännu en gång har jag liksom fått bekräftat att mitt lokalsinne är på botten. Härligt.
Nej, nu äre filosofi.

Later :*

Men snälla Ke$ha, håll käften!

Seriöst, varför envisas min spotify med  att spela "Wake up in the mornin' feelin' like P Diddy.". Vad har jag gjort för fel? (Och nej, den är inte på repete, för emellanåt vill spotify att jag ska lyssna på säkert! också. Det är bättre.)
Iallafall - jösses, vad flitets lampa har lyst här ikväll. Har jobbat klart feken och filat  på projektarbetet. Hur duktig? Jätteduktig. Känner  mig duktig. Och trött. Aptrött, även om jag har druckit två koppar kaffe i rasande takt. Pft.

Ska nog sova snart.
:*

"I'm totally comfortable living in a man's world as long as I can be a woman in it."

Godkväll mina damer och herrar.
Jag sitter i skrivande stund i rummet i vårat lilla mansion som vi snobbigt nog valt att döpa till "salongen". Vad tror vi, liksom? Hehehe. Fiiiint skare va, va?
Nejnej, men här sitter jag iallafall. Dagen har varit mycket fin, med inslag av plötslig stress, men det är lugnt. Efter att detta inlägget är färdigskrivet och publicerat (ja, direkt efter, faktiskt.), ska jag köra igång med mitt fek-plugg. Det behövs. Jag har inte börjat. Aouch, Sven is going to go capital punishment on my ass. Boo-hoo. Det löser sig.
Anyhow, mina fina päron står i köket och lagar mat. De ska ju veta sin plats (bullshit, jag hjälper till hemma faktiskt. Jag tvättade i morse. Och rastade doggeh!). Det blir hemmagjorda hamburgare, minsann. Hur gott som helst.
Nej, I better get going.

Au revoir, mes amis.

hehehe, såhär ser jag ut idag. Jag har fått höra cirkus 34 ggr idag att jag ser trött. Undrar varför?

It's a beautiful day

Klockan är kvart över tio och jag har redan pussat på de jag älskar, skrattat tills jag gråtit, haft ett fint moment och träffat världens bästa Bumbi. Jag tror att denna dag kommer att bli riktigt fin - den har liksom förutsättningarna.
Imorgon ska jag dessutom jobba - så taggad!! '

Pusspusspuss
<3

8 grader celsius

Jag sitter just nu i mitt kök. Här är det kallt på golvet,  kanske mest  för att jag inte har på mig  strumpor.  However, det är inte lika kallt som utomhus. Just nu visar nämligen tempen på 8 ynka grader celsius. Hur kul?
Nu ska jag ta min hund, gå ut genom dörren, låta honom uträtta sina behov för att sedan springa tillbaka i värmen  igen. Brrrr. Me no like kyla.
Iallafall - i eftermiddag ska jag ta en fika med Sofia, sista qualitytimen innan hon tar sitt pick och pack och pojkvän och kilar till Berlin. Sad, sad, sad.

Puss&kram&kram

Boo-fucking-hoo.

Hej fina människor som inte riktigt vet att denna blogg existerar.
Ikväll har jag varit på middag hos en av mina finaste vänner, Sofia Felding. Hon och hennes andre hälft Mattias flyttar till sin drömstad om mindre än en vecka. Jag beundrar dem så himla mycket. Hur tufft är det inte att bara göra, istället för att prata om något? Så vill jag att mitt liv ska vara. Fyllt av uppfyllda drömmar. Hur bra som helst.
Hur som haver så var det en liten gathering idag för ett preliminärt farväl. Det tycker jag är för himla sorgligt. Men på fredag möts vi upp för att vinka farväl på riktigt, så vi sparar tårar och annat tills dess.
Nu ska jag kolla igenom Superman-texten en extra gång. Man kan ju inte direkt påstå att jag var i mitt esse när den skrevs igår, så jag gissar på att det finns ordentligt scope for improvement. Huh.

Anyhow -  vi hörs & ses, and if we don't - what a pity.
:*

So fell autumn rain

Igår var vi ett gäng människor som samlades i ett hus ute i ingenstans och drack diverse alkoholhaltiga drycker. Det var himlans trevligt, förutom den där undertryckta känslan av depp. Det är så typiskt höst, de där deppiga känslorna som vilar ett par centimeter under ytan och bara längtar efter att göra ett stort hål i ens hjärta. Det är tråkigt, med tanke på att hösten i övrigt är ganska mysig med all dess halsdukar och ankelboots och gula löv. Den här deppen alltså - what a waste.
För övrigt ligger jag i min storasysters säng (hon luktar himla gott, min syster, så jag trivs) och slänger ett halvt öga på TV:n som visar Roma-Inter. Den resterande halvan vilar på ett svall av blonda lockar  som sitter på ett huvud, som i sin tur sitter på ett envist, bångstyrigt och fantastiskt vackert Romafan.
Nu ska jag skriva om Superman, även om jag för tillfället känner mig less than heroic.

Puss&kram (det behövs)


ps. Välkommen till min nya blogg. Jag heter Anna.